En skada för flera år sedan ledde till att en anställd inte kunde fortsätta i sitt nuvarande arbete. Läs hur man genom intensivt samarbete hittade en lösning som gynnade alla parter och särskilt den anställda.
En skadad axel försvårade arbetet
En anställd hade för flera år sedan råkat ut för en trafikolycka som ledde till att ena axeln skadades allvarligt. Efter olyckan den anställda sjukledig i ungefär ett år innan återgången till arbetet. Hen klarade sig bra i arbetet inom byggbranschen ända tills den skadade axeln började visa symtom på nytt fem år efter olyckan. Man planerade att den anställda skulle genomgå en axeloperation varvid försäkringsbolaget hänvisade personen till Pihlajalinna för operation.
Efter operationen hänvisades den anställda första gången till arbetsmästarens mottagning. Då funderade man tillsammans på möjligheten att återgå till arbetet, och återgången lyckades då med hjälp av deltidsarbete och lättnader i arbetet med stöd av försäkringsbolaget. Samarbetet med företagshälsovården var hela tiden aktivt och efter att den partiella sjukledigheten tagit slut fanns inte längre behov för arbetsmästarens tjänster, utan den egna företagshälsovården tog över uppföljningen av den anställda.
Tiden gick och den anställda klarade sitt arbete med varierande framgång: den skadade axeln värkte konstant och det uppstod även andra hälsorelaterade problem. Då upplevde den anställda även oklarheter i samband med ersättligheten av skadan, varvid arrangemangen som företagshälsovården gjort spelade en särskilt stor roll för den anställdas utkomst och hen beviljades slutligen partiell sjukdagpenning av FPA. När FPA:s sjukdagpenningsperiod upphörde var den anställda i en sådan situation att hen inte längre klarade sig i heltidsarbete. Efter ansträngning blev smärtorna svåra och personen återhämtade sig inte längre efter de tunga arbetsdagarna.
Då hänvisade företagsläkaren den anställda till Pihlajalinnas arbetsförmågecoach som i sin tur stod i kontakt med arbetsmästare. Arbetsförmågecoachen och arbetsmästaren utredde tillsammans den anställdas situation. Slutsatsen var att man först begärde betalningsförbindelse från försäkringsbolaget till en ortoped som kände till den anställda och bedömde behovet av yrkesinriktad rehabilitering för skadorna som uppstått i trafikolyckan. Efter ortopedens bedömning kom det beslut från försäkringsbolaget om yrkesinriktad rehabilitering. Den yrkesinriktade rehabiliteringen möjliggjorde det att arbetsmästaren i samarbete med den anställda, arbetsgivaren och företagshälsovården kunde planera en ny anpassad arbetsprofil för den anställda.
Hur hittade man en ny arbetsprofil?
Den anställda var inte ivrig på att påbörja en ny utbildning, och med tanke på personens bakgrund hade det varit ganska svårt att hitta ett nytt lämpligt arbetsområde. Den anställdas situation hade krävt en relativt lång utbildning och personen hade färre än tio år till pensionsåldern. Den anställda hade dock hela tiden arbetat för samma arbetsgivare och den främsta önskan var att hen skulle kunna fortsätta i samma arbetsgivares tjänst.
Efter att man kartlagt olika alternativa yrkesinriktade rehabiliteringar beslutade man sig för att den anställda skulle genomföra en arbetsprövning hos den egna arbetsgivaren. Även företagsläkaren deltog aktivt i uppföljningen av arbetsprövningen. Den anställda funderade själv aktivt på olika arbetsuppgifter samt provade olika arbetstider. Efter fyra månaders prövotid hittade man en lämplig lösning för situationen, som passade både arbetsgivaren och den anställda. Också företagsläkaren och arbetsmästaren förespråkade lösningen.
Samarbete bästa lösningen för den anställda
Förslaget för det försäkringsbolag som ersatte olyckan var att den anställda skulle kunna fortsätta arbeta för sin egen arbetsgivare med 50 % arbetstid med kortare dagar och lättare arbetsuppgifter. Företaget kunde inte erbjuda den anställda heltidsarbete med sådana arbetsuppgifter som motsvarade den anställdas arbetsförmåga, men arbetsgivaren kunde erbjuda deltidsarbete som lämpade sig för den anställdas situation. På så sätt kunde den anställda fortsätta arbeta för den bekanta arbetsgivaren.
Genom intensivt samarbete med företagshälsovården, arbetsgivaren och försäkringsbolaget hittade man en lösning som var lämplig för den anställdas situation och som gjorde det möjligt för den anställda att fortsätta arbeta på en arbetsplats som hen trivdes på ända till slutet av arbetskarriären.